Begreppen validering och invalidering handlar om hur vi bemöter varandra och hur vi bemöter oss själva.
Att validera någon innebär att acceptera – utan att värdera eller döma – vad denne känner, upplever och tänker. Handlingar kan vara fel och behöva korrigeras, men inte inre upplevelser och känslor. Som tröst fungerar närhet och kontakt bättre än goda råd och uppmaningar om att vara stark.
Invalidering är däremot att säga till någon att sluta oroa sig, att lugna ner sig, att se det positivt eller att helt enkelt sucka eller vända ryggen till. Invalidering väcker känslor av skam.
När du berättar om din oro, din sorg, dina rädslor eller om din ångest vill du ha kontakt. Du behöver bli sedd i din upplevelse utan att den ifrågasätts. På så sätt skapas trygghet genom att du förstår att du är ok, att dina känslor och upplevelser är ok. De får alla finnas och kan aldrig vara fel.
Validering innebär inte att hålla med eller känna samma sak. Inte heller en försäkran om att allt kommer att lösa sig. Goda råd och förslag problemlösning kan bara vara till hjälp i en validerande och trygg relation.
Du kan validera eller invalidera dig själv
Om du bär med dig tidiga erfarenheter av invalidering kan du höra dem som en inre kritiker som tillrättavisar och dömer. Kanske var det nödvändigt för självkorrigering i de tidigaste relationerna. Det är inte ditt fel om du kritiserar och invaliderar dig själv. Börja med att försöka upptäcka när det händer. Fundera över hur det skulle vara om kritikern byttes ut mot en vänlig vägledare. Kan du höra skillnaden?
De flesta problem handlar i grunden om lösningar och strategier för att bli av med icke önskvärda känslor. Tänk om dessa strategier skulle vara onödiga. Validering i mötet med en annan människa ökar närhet och kontakt. Självvalidering hjälper dig att stå ut när det är svårt.